Kategoriarkiv: Rekommenderar

Allt är relativt

Posted on by
5

Vi sitter på Mariatorget och äter glass. Glassen från 18 smaker är överjordiskt god. Jag köper aldrig vaniljglass men det gör Andreas och efter att ha stoppat skeden i hans bägare omdefinierar jag vaniljglass från icke-smak till kulinarisk orgasm (ja, här tar vi i). Medan jag sitter och försöker räkna ut hur snart jag kan ta mig till Timmermansgatan igen möter jag Elliots blick. Han äter mellanmål och ser lika salig ut som jag känner mig. Hans händer håller hårt, hårt i ett smörgåsrån.

En lugn lässtund

Posted on by
2

I veckan läste jag dessa krönikor som båda tog upp böckers betydelse och som jag varmt kan rekommendera How to talk to little girls och How to talk to little boys.

Både Andreas och jag tycker om att läsa även om tiden nu, inte helt oväntat, knappast räcker till. Vi har i alla fall så smått börjat högläsa för barnen i samband med läggning. Tokiga brokiga ska ha bullkalas. Det finns saft på brickan men inga glas läser jag medan Elliot sprattlar i sin säng, uppträngd i ena hörnet och Alva klättrar över mina ben. Tokiga brokiga skräms och säger bu. Vem blir rädd, inte är det väl du? frågar jag å Carin Wirséns vägnar men ingen svarar. Pixiboken tar snabbt slut och Andreas läser Morris åker till landet med mig som enda lyssnare. Jag läser Nickes godnattbok två gånger men ingen somnar. Andreas plockar upp stafettpinnen och erbjuder Alva Gosiga Pekboken. Han bläddrar förbi den hårda krokodilen och de mjuka stövlarna och har passerat den knottriga jordgubben när Alva ger ifrån sig ett illvrål. Alva struntar fullständigt i den lysande månen och den blanka lastbilen. Hon vill bara klappa på den duniga pingvinen. Alla andra sidor i boken är ren utfyllnad.

Än så länge är det alltså inte så lugnt och välorganiserat som en skulle kunna tro. Å andra sidan byggdes väl inte biblioteket i Alexandria på en dag.

Elliot for president!

Posted on by
1

Sedan barnen kom har vi och vår omgivning försökt lista ut vem som är lik vem. Efter viss oenighet i början tycker nu de flesta att Alva är lik mig (särskilt de som har sett mig som barn). Elliot är mer svårbestämd. Vissa tycker att han är lik mig, andra att han är lik Andreas. Vi tycker att han är lik Andreas bror som barn.

Ibland letar min hjärna uppenbarligen efter referenser längre bort. En morgon i november vaknade jag och utbrast Elliot är ju lik Macauly Culkin. Apropå ingenting annat än sömnbrist. Idag går jag steget längre. Andreas kommer hem till en knäpptyst lägenhet och tar denna bild på en mycket yrvaken Elliot i min famn. När vi laddar över den till datorn utropar jag Åh, han ser ju precis ut som Josiah Bartlet!

Elliot 29 januari 2013

* Ni som inte har sett ”Vita huset” fick nu en anledning att göra det.

 

Första julklapparna

Posted on by
7

Igår fick Alva och Elliot sina första julklappar. Jag måste erkänna att de inte var väldigt engagerade i själva öppnandet (på morgonen somnade Alva med en klapp från Elliot på magen) men övriga familjemedlemmar Åhade över dessa fantastiska namntavlor …

Namntavlor från Marja Nyberg

… som vi beställde från otroligt duktiga, proffsiga och genomtrevliga Marja Nyberg. Jag, som inte ens kan rita en hand med fem fingrar anatomiskt korrekt*, blev så lycklig över att få skriva ner önskade motiv och favoritfärger och få mina ord översatta till dessa bilder. Till och med våra älskade men nu utflyttade katter fick vara med på var sitt hörn.

* När jag inför vårt bröllop blev ombedd av en kollega att visa hur min vigselring såg ut lyckades jag ge vänsterhanden sex fingrar varav tummen satt på fel sida.

En nöjd kund berättar …

Posted on by
Svara

Om du googlar ”En nöjd kund berättar för” får du veta att en nöjd konsument berättar om sina positiva erfarenheter för 1 person, 2 personer, 2-3 personer, cirka 4 personer alternativt många medan en missnöjd kund berättar om sina negativa erfarenheter för minst 10 personer alternativt alla. Bortsett från att vi kan fråga oss hur dessa siffror kan uttryckas så exakt och så varierande på samma gång och om de inte utgår från tiden innan offentliga klagobrev på Facebook är kontentan entydig. Därför vill jag göra tvärtom. Jag avstår från att skriva ett inlägg om ett par riktiga klåpare på ett apotek nära mig (innan jag flyttade) och satsar istället på att berätta när jag blir riktigt nöjd. Först ut vill jag i nästa inlägg tacka Marja Nyberg som gjorde tvillingarnas första julklappar.