Det är den 10 mars 2012.
Mitt i natten snarare än morgon i ett klart upplyst badrum.
Musik via Spotify och väntan på en kall badkarskant.
En ordlös bön.
Ett klart och tydligt streck i rosarött.
Det mest efterlängtade beskedet i hela mitt liv.
Det är den 10 mars 2012.
Mitt i natten snarare än morgon i ett klart upplyst badrum.
Musik via Spotify och väntan på en kall badkarskant.
En ordlös bön.
Ett klart och tydligt streck i rosarött.
Det mest efterlängtade beskedet i hela mitt liv.
Åh. så vackert skrivet
Tack snälla för all fin återkoppling! Så roligt att skriva då. Kram
Kärlek Anna!!!
Tackkram!
Underbart! Mållös. All kärlek till er.
Tack Anna – och detsamma. Stor kram
<3 Vilken lycka det blev <3
Ja
Dom rosaröda stecken som förändrar livet för många av oss!!
Mmm, de bästa strecken man kan tänka sig!
Ja, verkligen dom bästa!!
Tack för er fina återkoppling. Massa kramar, Anna
Fint du skriver! Väldigt lätt att leva sig in i situationen. Antar att det både känns som alldeles nyss och väldigt länge sedan?
Tack Cecilia! Just den natten/morgonen kommer jag nog minnas skarpt väldigt länge. På ett sätt känns det nästan mer avlägset att de små har bott i min mage trots att det bara är sex veckor sen …
Underbart! Kram
Pingback: Vägen hit: Ett år | Delade tankar