Förevigandet tar sig – långsamt

4 gånger 4 20/11 2012

 

De senaste sex veckorna har vi tagit en bisarr mängd foton. Vi har dock väldigt få bilder på oss alla fyra. När vi försökte åtgärda detta med stativ och självutlösare gick det sådär.

  • Försök ett: Andreas lutar sig av outgrundlig anledning in i bilden trots att vi båda redan ryms och får en tämligen ansträngd sköldpaddslook.
  • Försök två: Jag ger Andreas mer utrymme och hamnar själv utanför.
  • Försök tre: Andreas och Alva är vända från kameran.
  • Försök fyra (eller egentligen femton): Jag ler mot kameran, Andreas ler mot mig och båda barnen syns (och vi tröttnar på att springa fram och tillbaka mellan våra positioner och kameran).

Så! 0,033 % av våra bilder visar nu oss alla.

12 reaktion på “Förevigandet tar sig – långsamt

  1. Bra! Fortsätt så! Så här tre decennier senare är det lite tråkigt att, om bilderna får utgöra grunden, det verkar som sonen vår bara haft en förälder…

    • Utifrån vem som brukade hålla i kameran på alla jobbsammankomster anar jag vem som saknas. ;-) Ja, vi ska kämpa på. Andreas finns iof på massa av mina mobilbilder så vi får väl bildbehandla ihop dem i värsta fall.

  2. Vad smal du är fast du precis fött tvillingar!!! Jag var stor som en elefant hur länge som helst!

    • Tack Sanna! Jag har iof ett antal kilo kvar till min innan-vikt men de räknar jag som ”amningsreserv”. Tror att kroppen var klok nog att hamstra en del under graviditeten – var helt vansinnigt hungrig i andra trimestern (Andreas äter faktiskt snabbare nu än tidigare efter att jag började sukta efter hans mat – jag brukar annars alltid få lite över som han var van att förbarma sig över, inte tvärtom).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>