Alva har sedan några veckor tillbaka en förkärlek för att hänga saker om halsen. En tröja, ett par byxor eller en udda strumpa får agera scarf. Fast hon stannar inte där. En mjuk utvikbar bok fungerar också. Likaså en lampsladd. Och så favoriten: en förlängningssladd med dosa. Det charmiga är egentligen inte hennes totala brist på gallring, utan hur hon klär sig. Hon knycker med nacken och kastar byxorna/boken/sladden nonchalant över axlarna som om det vore en lyxig boa. Sen får den hänga där medan hon oberört leker vidare.

(Om någon undrade har vi förstås konstaterat att hur charmigt det än må vara är det inte särskilt barnsäkert.)