Vägen hit: Om allt går bra …

I april 2012 fick vi veta att vi väntade två. Att två små hjärtan slog. Läkaren som gjorde ultraljudet pekade ut de millimetersmå prickarna för Andreas. Jag behövde ingen hjälp. Jag såg dem direkt. Efter att graviditeten var bekräftad började en märklig tid. Jag tänkte inte på allt som kunde gå fel. Men jag kunde heller inte tro att det skulle gå bra. Få gånger i mitt liv har jag varit så i nuet.

En titt i spegeln. Dra åt tröjan. Det syns, det syns. Inte längre illamående. Tillfälligt pigg. Jag är gravid i vecka 14. Jag är gravid. Gravid. Jag är gravid. Kan upprepa och upprepa utan att bli mindre förvånad. Ser sällan framåt. Alltid med förbehåll. Andreas, om allt går bra  … Det är försommar. Kroppsnära linnen och chinos som inte längre går att knäppa. Kollegor tittar på magen och vågar fråga. Veckorna går och jag växer. Är extremt hungrig. Istället för att be om lite mindre potatis på lunchrestaurangen ber jag för första gången om mer. De första sparkarna. Var det …? Det var. Hej du. Svårt att sova bekvämt. Ligger på sida och bygger bo med kuddar. Jag är gravid i vecka 19. Vecka 19. Det är varmt ute. Magen blir tyngre och det blir jobbigare att gå. Det knakar i huden. Lägger instinktivt handen under magen, vill stötta upp. Nu måste väl huden brista? Det låter så. Det gör den inte. Måste börja planera framåt. Ska vi flytta eller inte? Om allt går bra vore det skönt att ha en balkong nästa sommar… Blir sjukskriven på deltid. Arbetar två timmar per dag. Förbereder överlämning. Om allt går bra … Anmäler oss till en profylaxkurs. Övar oss där i målbilder. Instrueras i att det är viktigt att tro på det här. Vi åker därifrån och köper de första kläderna. Vita, luddiga luvtröjor. Visualiserar att vi kommer hem från BB med barnen klädda i munkjackor i vit fleece. Vi lägger dem på soffan. Och sen börjar resten av livet. Om allt går bra … Jag sjukskrivs på heltid. Kan inte längre arbeta utan kraftiga sammandragningar. Jag sitter stilla. Faller in i barnens dygnsrytm. Vi somnar sent. Ska vi sluta sparka och vila nu? Jag sjunger för er om ni vill. Jag vaknar tidigt och äter en första frukost. Sen somnar jag igen och sover till det som en gång var lunch. Täta kontroller på MVC. Jag är gravid i vecka 34. Jag. Lyssnar på hjärtljud och mäter magen. Allt ser bra ut. Barnen sparkar och sparkar. Jag buffar tillbaka. Tvillingen som senare visar sig vara en Alva är fixerad djupt i mitt bäcken. Hon hickar ofta. I oktober tar vi ett stort steg. Vi köper en större lägenhet och säljer vår älskade. Om det inte går bra kommer vi att ångra oss. Vi gör ett sista ultraljud. Så stora ni är. Jag har gått längre än någon väntade sig. De sista tio dagarna kan jag inte resa mig utan hjälp på kvällar och nätter. Det känns som att jag sågas itu av en ojämn metallskiva när jag försöker stå rakt. Jag får höra att jag är duktig som inte klagar. Att vara duktig är inte mitt mål. Halsbrännan är vedervärdig och det är svårt att sova men den fysiska smärtan är liksom utanför mig. I mitten är jag med händerna på magen. Jag är gravid. Jag är närmare att bli mamma än jag trodde var möjligt. 

Den 1 november är det dags för igångsättning. Dagen därpå är de här. Efter några timmar säger jag det reflexmässigt igen. Andreas, om allt går bra … Han skakar bestämt på huvudet. Anna, det har gått bra. Det har gått bra. De är här nu.

Och i det har jag faktiskt kunnat vila sedan dess. Inte hela tiden men för det mesta. Jag har fått mer än jag hade kunnat föreställa mig. Allt kan tas ifrån mig. Precis allt kan jag förlora. Men nu har jag det. Och i det nuet är jag.

Anna 11/6 2012

19 reaktion på “Vägen hit: Om allt går bra …

  1. Underbara fina Anna ❤️ med underbara Andreas.. Och era fina fina barn. Som kom precis när det va meningen.. Du är så förbaskat bra på att skriva att det oftast slutar med att jag gråter en skvätt.
    Jag är så glad att ni är precis där ni ska vara i livet ❤️

    • Tack finaste Sandra ❤️ Det betyder massor, massor att få höra det. Varma helgkramar

  2. <3 så otroligt fint. Du är nog den enda personen som lyckas få mig gråta av att jag är rörd gång på gång

  3. jättefint skrivet, älskade stycket # Andreas, om allt går bra … Han skakar bestämt på huvudet. Anna, det har gått bra. Det har gått bra. De är här nu.” fick en liten tår i ögat :-) Vi har också en Elliot, och en Jack! de är 1,5 år nu :-)

    • Tack Åsa, vad fint att höra! Älskar namnet Jack (en nära väns son heter det – annars hade det varit på vår shortlist också). Jag tror förresten att vi går på samma BVC.

  4. Nu gråter jag igen, du skriver så vackert! Varje dag kikar jag in här och blir lika rörd varje gång du gjort ett inlägg!! Vem behöver lördagsgodis när man har din blogg :)

    • Åh tack Mona! Vilken fantastisk komplimang. Och sporre att skriva mer! Undrar om jag kan klara mig utan lördagsgodis om jag skriver fler inlägg …

  5. Älskar din blogg! Glömmer aldrig ögonblicket när jag för första gången fick se våra flickor efter kejsarsnittet. All oro, stress och ångest jag burit runt på i månader försvann i ett ögonblick. Älskade underbara barn!

  6. Leden att jag så sällan kommenterar. Det formuleras tankar i huvudet när jag läser, men tyvärr kommer det sällan ”på print”. Detta inlägg berörde iaf även mig, och jag kan känna igen mig i känslan ”om allt går bra”, så kände jag ofta nu under senaste graviditeten. Kan det verkligen gå vägen en tredje gång? Har vi gapat efter för mycket nu, vi som har två friska barn redan, det kanske var att våga lite för mycket när vi ville ha ett tredje barn? Men det gick bra! För oss och för er!
    Gillar förresten din ”stil” eller vad man ska kalla det, när du skriver!

    • Åh, det behöver du inte vara ledsen för! Att formulera svar i huvudet har blivit lite av min specialtet numera. Ibland undrar jag varför jag inte fått svar på ett mejl eller sms tills jag inser att jag inte skickat frågan jag hade i huvudet.

      Förstår att det kan kännas så ju fler barn en får. Så glad att er lilla trea mår lika bra som de första två. Ser så fram emot att få träffa henne och er!

      Och tack för berömmet! Blir glad av att höra ❤️

  7. Pingback: Ett år och mest lästa | Delade tankar

Lämna ett svar till Åsa Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>