Det snöar. Så mycket att vi avstår från vår tänkta promenad och skickar ut vårt helgsällskap som vill hitta en frisör på egen hand. Balkongen blir sakta vit. Det är extra tyst inne när det snöar ute. Jag sträcker mig reflexmässigt efter datorn för att sätta på Spotify men hejdar mig. Alva har somnat i soffan. Hon snusar regelbundet medan nappen guppar rytmiskt. Hennes händer ligger knäppta på magen. Elliot är trött i min famn och trycker näsan mot mitt nyckelben. Mitt emellan sömn och vakenhet grymtar han lågt. En liten tekoppsgris under min haka. Jag slår inte på musiken, inte teven heller. Jag sitter stilla och lyssnar. Tystnad blir inte bättre än så här.