Vi har nu fått fira jul med barnen. Jag kommer aldrig att glömma denna julafton. Eftersom Alva och Elliot däremot inte kommer att minnas den alls försökte vi dokumentera så mycket som möjligt. Vi fotograferade julklappar och innehåll och snören och snötyngda grenar genom fönsterrutor och bortklippta tevescener och ljusstakar och mostrar och mormödrar. Och så vidare. Även denna gång gick det dock sådär att fånga oss fyra i en och samma bildruta. Procentuellt sett blev bilden nedan bäst – hela 75 procent har ögonkontakt med fotografen. Å andra sidan ser det ut som att den fjärde familjemedlemmen redan har insett att tomten inte finns.
Denna bild togs senare i min amningsvrå. För mig fångar den dagen allra bäst. Och Andreas är ju i alla fall med bakom kameran.
Fina bilder på er fina
Va härligt att ni haft en fin julafton.
<3
Tack Sandra! Hoppas er också var det!
Jag har inget vettigt att säga, mer än typ snyft. Du skriver så himla fint och bra. Varje gång. <3
Tack Sara! Så glad att du gillar
Så fina bilder och så fin text.
Alva och Elliot har VÄRLDENS BÄSTA föräldrar som dokumenterar så mycket <3
Tack – vi ska göra vårt allra bästa
Jag råkar ha ett par eller så ”alla fyra”-bilder.. Sen att dom råkar vara med en mobilkamera i dåligt ljus och att ni råkar vara för upptagna av att ta hand om och se era små för att le mot kameran råkar jag tycka vara precis det fina i bilderna. För blandat med porträttbilder med perfekta leenden måste även bilderna som bara visar det enkla och fina finnas med, där glädje kan visas utan att vara för någon annan skull än för att den bara finns där.
De vill vi väldigt gärna ha om vi får! Med självutlösare är det väldigt svårt att ta ögonblicksbilder
Ja men självklart det är ju det och då är det bra att så många vill fota de små underverken!