Säg det inte högt

För bra för att vara sant. Så känns det att vi har fått barn. Och vissa stunder är mer osannolika än andra.

Natten till Andreas första arbetsdag sover barnen sin bästa natt hittills. Från en dag till en annan – och när det behövs som mest – slår nattugglorna av på takten. Och så fortsätter det. Sovklockans lilla visare flyttas långsamt bakåt. Alva somnar inte längre tre utan ett. En vecka senare når vi milstolpen midnatt. Båda barnen sover 23:56. Andreas och jag tittar förvirrat på varandra.

Tidstrolleriet fortsätter. En natt sover de klockan elva. De vaknar och äter en gång per natt. Vi blir ett väloljat litet maskineri. Jag ammar en i taget liggandes på sida; Andreas lyfter upp, lägger tillbaka och byter blöjor. En halvtimme senare sover barnen igen. Andreas går upp kring åtta. Då flyttar jag över barnen till vår säng. De ligger i mitten och jag tar kanterna. Ammar en, borrar försiktigt ner näsan i kort, rufsigt hår. Försöker memorera doften. Slumrar. Byter sida. Smeker en mjuk kind. Får ett leende till svar. Eller en nagel som hunnit bli vass över natten i pannan. Viskar Jag älskar dig. Får ett leende till svar. Eller en gäspning. Det varierar. Så ligger vi i två timmar till. Sen gör vi dag.

De sover så bra, de sover så bra, upprepar Andreas fascinerat.
Vi har inte viskat kring barnen. I förra lägenheten behövde vi till och med ropa mellan rummen som låg i fil. När de väl sover så sover de. Men här går min gräns.
Säg det inte högt, svarar jag. Säg det inte högt. Att vi har fått barn känns för bra för att vara sant. Att få uppleva dagarna med dem utan sömnlöshetsdimma är helt otroligt.

Morgontrio

11 reaktion på “Säg det inte högt

  1. Att jag inte lär mig att jag inte ska läsa dina blogginlägg på vägen hem. Lite jobbigt att svälja och svälja för att tårarna inte ska svämma över. Mirakel sker.

  2. Det sägs ju att den bästa tid är nu. Du skriver som om var på plats och såg allt.
    Sååååå bra skrivet <3

  3. Hej Anna

    Linnéa heter jag o följer din blogg o har flera gånger tänkt att jag måste skriva en kommentar, men det har alltid kommit något emellan. Men idag, när mina tvillingar somnade kl 21 för första gången någonsin o vi helt plötsligt fått några ”vuxentimmar” så passar jag på!
    Du skriver fantastiskt bra och jag skrattar högt, nickar igenkännande och har nästan blivit lite rädd vid tillfälle, har du en övervakningskamera i vår lägenhet?;) Mina twins är dryga 3 månader (men 2 mån korr) och det som händer i ditt liv händer ganska exakt i mitt liv samtidigt.
    Så fortsätt skriva, så ska jag fortsätta känna igen mig:)

    • Hej Linnéa!

      Tack snälla för din fantastiska återkoppling! Vad kul att dina är så nära i tid (vi hade bf 14/11) och skönt att höra att du känner igen dig – då är vi inte helt ute och cyklar. Har inga kameror i ditt hem, jag lovar! Fast nu blir jag förstås nyfiken ;-) Om du vill får du gärna lägga till mig på Facebook. Hoppas vi båda får bra nätter framöver!

      Hälsar,
      Anna

  4. Jag har sagt det förut men kan tänka mig att säga det tusen gånger till eller så om det inte är uttröttande: Är så oändligt glad för din och Andreas skull, Anna. Varje dag är en bonus oavsett sovtider, oavsett hur många sovstunder och oavsett vad som rör sig kring de små och deras sömn. Lycka kan bara mätas på detta sätt och det som ni har. Barn, våra (egna) barn, allas barn är livet och vi älskar livet.

  5. Pingback: Säg det inte högt – del 2 | Delade tankar

Lämna ett svar till Anna (admin) Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>