I januari konstaterade jag att vissa saker bör en viska om. Jag lever dock inte alltid som jag lär.
Tisdag för två veckor sedan: Jag går en promenad med en mamma från min föräldragrupp. Vi pratar nattning. Våra nattningar går faktiskt ganska lätt, säger jag, lite försiktigt. Sedan just den kvällen har godnattritualen blivit allt mer utdragen. Vi läser flera sagor, jag sjunger en gång till, vi ammar en gång extra, eller två. Alva får följa med ut i soffan igen för att inte störa Elliot. Eftersom Andreas och jag har behov av egen vakentid efter att barnen har somnat förskjuts även vår godnatttid. Kvällarna blir längre. Och tröttare.
Onsdag för en vecka sedan: Vi hälsar på på min arbetsplats. Mina fina kollegor har fixat fika, köpt present i plural och gjort ett sånghäfte med barnvisor (längst bak i häftet finns deras vadslagning om barnens födelsedatum – jag höll ut en vecka längre än bästa gissning). En kollega kommenterar att tvillingarna verkar så nöjda. Ja, oftast är de faktiskt harmoniska, säger jag. Dagen därpå blir barnen missnöjda. Jag uppskattar att det gnälls mer på ett dygn än på en normal månad. Jag hoppas att det beror på att de har blivit förkylda och jag spanar förstulet efter risgrynständer. Givetvis är det bara sammanträffanden. Men för säkerhets skull … ni som har hört mig vara positiv de senaste veckorna kanske kan glömma vad jag har sagt?
Haha, ja vissa saker ska man lära sig den hårda vägen! Det är verkligen en mammas största no no!! Man får aldrig aldrig aldrig säga att de sover bra på natten eller att det var längesen de var sjuka. Genast är man då vaken hela nästa natt med ett genomsjukt barn. Grattis till insikten. Dock kommer du glömma dig många många gånger och därmed också straffas strax därefter…
Tack! Nu ska här minnas
Vem var det som hade bästa gissningen?
Du var klart närmast datumet! Även om du trodde att det skulle bli en Tor och en Peder.
Jag har inte hängt med i bloggen så länge, så jag vet inte om jag kommer med gamla tips, men om du inte redan vet: det finns världens bästa bok som heter ”Att växa och upptäcka världen”, men den är väldigt svår att få tag i – som tur är finns den i koncentrerad app-form också: ”The Wonder Weeks”. De handlar om att alla barn genomgår utvecklingssprång ungefär samtidigt, och då blir de ofta gnälliga – det kanske är ett sånt just nu?
Vad roligt med nya läsare – välkommen hit! Tack, appen har jag hittat men boken hade jag missat. Enligt appen ska det inte vara ett språng just nu men jag väntar på ett spännande om kategorier som kan starta inom någon vecka. Nu är de gladare igen så jag gissar att förkylningen var boven i dramat. Tänder var det i alla fall inte.