I måndags vaknade jag och kände mig utvilad. I alla fall tillräckligt länge för att hinna tänka att ‘utvilad’ nog är ett av de allra vackraste orden.

Fem intensiva dagar senare känner jag mig snarare ovilad. Så ikväll tänker jag glömma att vår ommålade lägenhet, som vi just kommit tillbaka till efter två bortasovarnätter, inte har en möbel på rätt plats. Jag ska göra det där som alla alltid säger att jag borde och sova så snart tvillingarna sover. Inspiration hämtar jag från denna bild på Alva. Barn verkar vara som katter – de kan sova lite hur som helst och ändå få det att se väldigt, väldigt njutbart ut. Kan hon sova vikt på mitten kan jag sova i kaos!