Och så Elliots små steg

För en dryg månad sedan skrev jag om Alvas första små, små steg. Ett, två, tre. Jag skrev att jag snart inte kommer veta hur många steg hon har gått på en dag. Snart är nu. Alva springer mellan rummen. Ibland med en leksak i varje hand och blicken i taket.

Nu är det Elliots tur. I fredags tog han sina första tre steg. Nu provar han varje dag att hitta balansen och gå utan stöd. Jag ser honom stå bakom en fåtölj och prövande släppa elementet. När barnen om en månad fyller ett år lär de springa båda två. Jag kommer sitta kvar på golvet och säga Men … men … låg ni inte där jag lade er alldeles, alldeles nyss? Och så kanske resten av föräldraupplevelsen kan sammanfattas?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>