Ibland gör det ont att vara mamma

Ibland gör det ont i hjärtat att var mamma. Idag lade vi barnen på en ullig vit filt framför ett stort fönster. Alva och Elliot i mitten. Andreas och jag på varsin sida. Deras hud är nästan genomskinlig. De är så vackra att varenda tanke i min brusiga hjärna tystnar. De är klädda i mjuka byxor och följsamma toppar. De tittar storögt, ler och vevar. Och det gör så ont att jag vill gråta när jag läser till exempel detta. Alva och Elliot kommer inte förbli så här små, de kommer inte alltid vara så här trygga. De kommer inte alltid vara omgivna av människor som älskar dem över allt annat. De ska möta en värld som är helt fantastisk ibland, fullständigt vettlös ibland. De kommer inte vara barn så länge som jag skulle önska och de kommer möta förväntningar som är helt olika bara för att de är flicka och pojke.

I morgon ska de vaccineras mot polio, stelkramp och difteri. Jag vill vaccinera dem mot så mycket mer. Mot att känna att de inte duger, att de måste vara si och så, att de ska klä sig sexigt eller tufft. Jag är rädd att Alva inte kommer tycka att hon är fin nog, att hon kommer känna att hon ständigt måste prestera på topp för att precis klara godkäntgränsen. Jag är rädd att Elliot inte ska våga prata om känslor, att han ska tro att han alltid måste vara stark. Och tusen saker till. Det finns inget färdigt vaccinationsprogram så vi får göra vårt bästa på egen hand. Tänka på hur vi uttrycker oss och vad vi gör. Och försöka injicera självkänsla genom pussar, kramar, engagemang och sjutusen ton ovillkorad kärlek. Det måste hur som helst vara mysigare än två sprutor i benet.

Alva 3/2 2013
Elliot 3/2 2013

6 reaktion på “Ibland gör det ont att vara mamma

  1. Men så mycket kärlek, värme, trygghet och närhet från er. Så kommer dom bli något STORT. <3

    • Tack för förtroendet! Men jag vill mest att de ska få förbli små länge nog. Sen får de bli precis vad de vill.

  2. När det sköljer över en så vill man ta barnen och rymma till en liten stuga på landet med hemundervisning. Skydda dem från allt i all framtid :)
    Men, med kärlek och trygghet och kramar och ramar kommer vi ganska långt :)
    Lycka till med sprutorna idag!

    • Ja, precis så! Skönt att ramarna ryms inom kramarna ;-) Efter några minuters hjärtskärande gråt blev de glada igen (gunga, gunga famn och blås, blås på kind). Får nu se hur kvällen/natten blir. Kram

Lämna ett svar till Anna (admin) Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>