I julas berättade jag hur jag en gång misslyckades med att rita en hand anatomiskt korrekt och gav vänsterhanden sex fingrar med tummen på fel sida. Då skyllde jag på att jag är usel på att teckna. Idag behöver jag en ny ursäkt.
Alva sover hellre på dagen än på natten. För att bevisa för henne att dagarna är så mycket roligare än nätterna försöker vi stimulera henne extra mycket när hon väl är uppe samtidigt som solen. När hon äntligen vaknade i morse (om det är morgon vid elva) roade jag henne med att sjunga ”Var är tummen?” med övertydliga handgester och viftande fingrar. En direkt återgivning:
Var är tummen? Var är tummen?
Här är jag. Här är jag.
Hur mår du idag då?
Tack så mycket bra då.
Spring din väg. Spring din väg.
Var är långfingret? Var är långfingret?
Här är jag. Här är jag.
Hur mår du idag då?
Tack så mycket bra då.
Spring din väg. Spring din väg.
Var är … hmmm …
Andreas (som sett road ut ett tag): Ja …? Hur många långfingrar har vi, Anna?
Härligt med sång för dom små. Ett tips om rita händer. Lägg din hand på ett papper. Rita av. Och med lite fantasi kan du göra ett indianhuvud. Kram
Anatomiskt korrekt är inte alltid lätt.
Nej, men det ser lätt ut när du har gjort det!
Tur att Elliot (?) i alla fall vet hur många fingrar man har på en hand
Elliot ligger till höger. Att jag ska lyckas räkna ut vems hand det därmed är dock att vänta sig för mycket!
Handen med alla fingrar spretandes med en tumme åt höger torde då vara Tottes hand
jag lutar bara det påståendet på att det är så jag skulle teckna det iaf, men det betyder absolut inte att jag har rätt
Litar fullkomligt på dig i detta fall. Och tror också att det rimligen är Elliot som kan räkna till fem redan några timmar efter födseln