Gott nytt år

Att summera 2013. Jag scrollar bilder i mobilen och förundras. Det börjar med en nyårsbild. Fyra champagneglas och två små flaskor med mjölkersättning. Tolvslaget för ett år sedan. De små, bara två månader, hade annan dygnsrytm då. Midnatt var långt före läggdags. Och sedan … ett helt års utveckling. Ansikten som blir skarpare, hår som växer, tänder som spricker fram. Barn som bara låg på rygg lyfter huvuden, rullar runt, rullar tillbaka, börjar åla, upp på knä för en kort krypperiod. Samspel utvecklas, minspel likaså. Små egenheter försvinner. Elliot slutar bräka i sömnen, Alva slutar föravisera gråt genom att göra munnen till ett uppochnedvänt C. Andra egenheter kommer till. Nya vänner och långa promenader. Gamla vänner som också får underbara barn. Picknickfiltar i skuggan. En första utlandsresa och flygresor kvällstid över all förväntan. Alva vill tidigt upp, upp, upp och gå, gå, gå. Vi böjer ryggar och håller händer. Så de magiska första stegen. Elliot väntar några veckor. Sedan går de båda två. Stolta ansikten som lyser. Vinglet. Blöjan som tar emot stötarna. Upp och ramla, upp igen. Öppna förskolan och många besök hemma. Barn som tumlar runt i fumliga högar. Egentid som sprängs in. En skrivkurs och en personlig dröm om att skriva en roman känns plötsligt realiserbar. Första orden. Mamamamamam blir så smånigom mamma. Hjärtat expanderar, gör plats för mer. Andreas är borta en långhelg. Bappa? Bappa? En första födelsedag. Tända ljus i gräddtäckta bananplättar. Fantastiskt uppvaktning utspridd över veckor. En akrobatisk period inleds. Hela havet stormar och soffbord på högkant. Klossar överallt. En andra jul. Tomteluvor och julklappar med snören. Och så en andra nyårsafton.

Jag har fått frågan om jag känner att vi som fick kämpa så länge för att bli gravida förväntas vara extra tacksamma. Så är det kanske. För mig har det dock inte varit någon motsättning. Barnen har varit relativt lätta och Andreas har tagit en stor del av nattvaket. Det har absolut bidragit till att jag kan summera året som gick, 2013, till mitt livs i särklass bästa. Jag tänker att det aldrig blir bättre än så här och den känslan – att det här är peaken – känns inte ens sorglig.

Vill önska er som läser ett gott nytt år. Vill också skicka omtanke och väldigt varma kramar till er som har upplevt ett helt annorlunda 2013. Jag tänker mycket på er.

6 reaktion på “Gott nytt år

  1. Vilken underbar summering av 2013. Tror inte på att ni nu har en lyckopeak. Det kommer komma så många nya stunder av total lycka. För många har detta varit ett förändringarnas år -på gott och ont. Själv hoppas jag på att 2014 blir ett lugnt år där vi får chans att landa mjukt. Gott nytt år vännen, till dig, A, E och A!

    • Tack vännen! Hoppas på ett mjukt år för er och ett sömnigare år för er lilla underbaring (som jag hoppas att du kunde identifiera någonstans i mitten). Jag håller tummarna för många fler peakar men tror aldrig att vi kommer få så här mycket tid tillsammans igen alla fyra. På så sätt tror jag inte att 2013 någonsin kommer slås. Kramar och gott nytt år – ses nästa år/i övermorgon

  2. Som alltid, Anna, blir jag rörd till tårar av dina ord, glada tårar – fast vi inte känner varann.. Ett sånt härligt år nu haft, och vi med! Det första året ÄR speciellt! Vi har njutit av våra små och firat in den stora sonen i vuxenlivet (han fyllde 18 på juldagen) Ett kontrasternas år!
    Ett riktigt gott 2014 önskar jag dig och de dina!!

    • Åh tack Carina! Vad fint att höra – glad att ni med haft ett härligt första år. Vad häftigt att få ha både stora och små barn. Önskar er detsamma!

  3. Fint skrivet – som alltid! Nu är mina tvillingar bara 10 veckor gamla än, men deras storebror är nästan tre år, och jag kan säga att jag tyckt att det bara blir bättre och bättre. Hur fantastisk han än var det första året så har han bara blivit mer och mer ljuvlig. :)

    • Tack så mycket! Ja, det är fantastiskt hur barn kan bli mer och mer fantastiska. Det svårslagna med 2013 för mig är den tid vi haft tillsammans. Det känns väldigt speciellt att få vara hemma med barnen så länge och att Andreas också varit hemma så pass mycket.

      God fortsättning!

Lämna ett svar till Pop-Sara Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>