Alva är förkyld för första gången. Hon snörvlar och snörvlar och är febervarm om kinderna. Första natten blir omständlig. Hon har svårt att äta och svårt att sova. Vi lägger oss på extrabädden på golvet med flera kuddar. Ligger du bra så, gumman? Om jag ligger här och du ligger där så kommer du upp en bit utan att halka ner. Jag håller i dig. Hon är tapper vår lilla tjej. Trots att vi ovant mixtrar med nässprayen ler hon med trötta ögon.
Elliot ansluter vid fyratiden. Tittar förundrat på mig. Hej! Är du också vaken mamma? (En gissning god som någon). Han äter och somnar om. Jag halvsover orörlig mellan dem tills Andreas tar över vid sextiden.
För ett halvår sedan kämpade vi oss också igenom en natt ihop, Alva och jag. En förlossning som ett tag såg ut att vara färdig före midnatt stod still och stampade. Från att ha varit lättare än jag väntat gjorde det precis så ont som jag alltid hade trott. Sista kvarten hade jag ren och skär panik. Så 05.05 kom hon. Hon skrek inte utan var helt lugn. En knapp kvart senare kom han. Och tittade storögt på mig. Jag tittade lika storögt tillbaka.
Sex månader har gått men jag är fortfarande lika förundrad.
Krya på Alva och grattis på 6-månadersdagen
Tack och tack! Och detsamma
Grattis till Alva och Elliot på 6-månaders dagen och krya på sig kramar till Alva
Tack så mycket, Lena! Nu är hon bättre.
Alva och Elliot är så lyckligt lottade att ha dig som mamma. Dina milda mammaomsorger studsar ut från orden du skriver. Så fint.
Åh, tack snälla!
Fina, söta Alva och Elliot. Stort grattis på er 6-månadersdag. Tänk vad tiden går fort. Massa kramar!
Tack finaste Anna! Massa kramar tillbaka