Fånga tiden – del 1

Ända sedan jag var liten har jag då och då känt att jag vill stoppa tiden. När något var särskilt roligt, eller – när jag blev äldre – när jag var särskilt lycklig eller väldigt avstressad.

Gröna lund i tidiga tonåren. Högt upp i luften på en flygande matta. Nykär i han som sitter bredvid. Om jag koncentrerar mig riktigt, riktigt hårt blir jag kvar precis här.

På bröllopsresa. En liten ö i det Stora barriärrevet. En ljummen utomhuspool mitt i natten. Inga människor men en helt sanslös stjärnhimmel. Vintergatans engelska benämning är plötsligt självklar – en mytologisk jätte har passerat ovanför oss med en gigantisk mjölkkanna vårdslöst skvimpande i näven. Det blir inte bättre än så här. Jag blir inte lyckligare, aldrig mer avstressad. Om jag koncentrerar mig riktigt, riktigt hårt …

Nu känner jag behovet varje dag. Tiden har aldrig varit mer värdefull. Och tiden har aldrig gått så snabbt. De första försiktiga leendena ersätts av mer medvetna. Elliot slutar bräka i sömnen. Alvas ögon klipper inte längre som en liten ugglas. De har fördubblat sin vikt på elva veckor. Kläder som var alldeles för stora blir alldeles för små. Jag har lärt mig att tiden inte går att stoppa. Inte ens om jag koncentrerar mig riktigt, riktigt hårt. Men i viss mån går den att fånga. I mina försök att hitta stoppknappen har jag insett att ju mer jag koncentrerar mig i ett nu, desto tydligare minnen kan jag lagra till sen. Så nu gör jag just det. Typ dygnet runt.

 

4 reaktion på “Fånga tiden – del 1

  1. Förstår känslan av att vilja stoppa tiden. Men det är ju ändå spännande att se vad som väntas.

Lämna ett svar till jessica Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>