Det där med musik – del 2

Jag hade hört att barn redan (eller åtminstone?) i magen lyssnar på sin mamma. Om man upprepade gånger sjunger för magen ska barnen känna igen sången när de föds. Jag sjöng därför en och samma sång om nätterna – den om tomten i huset vid skogens slut som tittar ut och räddar en hare. Min mormor sjöng den för mig när jag var liten och den är lagom kort så den fick det bli. Jag tänkte att barnen likt Pavlovs hundar skulle förknippa sången med vila …

//konstpaus där du som läser detta kan börja le överseende//

… och att den därför skulle bli en utmärkt vaggvisa när de väl hade kommit. Det har uppenbarligen inte fungerat alls – de små sover när de vill, inte när jag sjunger. Först tänkte jag att jag kanske inte var konsekvent nog. De första veckorna sjöng jag nämligen godnattsången lite när som helst på dygnet. Efter ett tag tröttnade jag på texten och började hitta på egna (numera kallar jag ofta Elliot för Totte eftersom det betonas på samma sätt som ‘tomte’ medan Elliot är helt omöjligt att klämma in) … Sedan barnen fick en sängmobil i julklapp tappar jag dessutom bort min melodi, kopierar mobilens och hamnar helt i otakt. För några dagar sedan insåg jag dock att försöket var utdömt redan från början.

Jag går igenom bilderna och filmerna från BB. På en filmsnutt på en halv minut sjunger jag tomtesången för barnen som är tre dagar gamla. Den sista bildrutan fryser Elliot som klart och tydligt ger mig fingret.

Helt misslyckat var betingningsexperimentet dock inte. Jag kan inte längre kan ta mig igenom sången utan att gäspa.

5 reaktion på “Det där med musik – del 2

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>