Det är den 2 november 2012. På Södersjukhuset har tiden gått plågsamt långsamt efter midnatt. Och så, klockan 05:05, stannar tiden helt upp och nollställs. För mig kommer detta alltid att vara brytpunkten. Tiden kommer att mätas i före respektive efter Alva och Elliot.
Klockan 05:05, nollpunkten
Jag: Är barnet okej? Är det … en flicka?
Röst någonstans ifrån: Ja då, hon mår jättefint.
Jag (min röst låter också avlägsen): Andreas … knäpp upp skjortan. Värm henne.
Röst någonstans ifrån: Okej, då tar vi vattnet på tvåan. Nu är det dags att krysta igen.
Fjorton minuter går. Jag har inga minnen av dem bortsett från bilden av vår dotter i en för stor vit mössa mot min makes bröst. De sitter helt stilla i en skinnfåtölj vid fönstret medan jag är omgiven av ett sjukvårdsteam om sju personer.
Klockan 05:19
Jag får min son på bröstet.
Hej, liten.
Strax därefter får jag även hålla henne – en tilltufsad liten dotter och en rosig liten son, båda knäpptysta och storögda.
Där är ni ju. Vet ni hur länge jag har väntat på er?
Du skriver så himla fint. Kommer bli en ren njutning att följa din blogg.
Älskar dina texter! <3
Du skriver så fint. Förstår inte att det gått 1 månad sen era små troll kom.
Lycka till och ge dom 2 en STOR kram från mig.
Tårögd. Grattis på enmånadsdagen.
Tack Emma! Och Alva och Elliot tackar för grattandet (nåja, jag har fullmakt att göra saker åt dem ett tag till). Kram
Tack Anna för att du delar med dig!
Tack för era fina ord! De värmer massor. Kram på er!
Kommer va en trogen läsare av din blogg! Alva och Elliot, har så fina fina föräldrar. Och era pyren är en ren fröjd att få följa
Tack för dina ord Sandra! Vad mysigt att du läser. Kram
Så fint. Blir gråtkalas här förstår jag.
Tack Frida! Vad mysigt att du läser (på nätterna kanske). Jag kommer att försöka väga upp det känsliga med lite humor. För det är ju verkligen både och att få det man mest önskar. Kram
Ja på nätterna:) Och jag blir så rörd varje gång! Så fina barn ni fick du och Andreas:)
Oj oj, varje gång jag läser denna tror jag att jag har fått datorallergi eftersom mina ögon rinner…
Säger man förlåt? Eller bara tack? Kram hur som helst!
Pingback: Blogginlägg 100 | Delade tankar
Pingback: För ett halvt år sedan | Delade tankar
Pingback: Tro i två fickor | Delade tankar
Pingback: Ett (helt magiskt) år | Delade tankar