Gruppträning

Efter en lång sommar med lite träning försöker jag nu återuppta någon slags styrkebyggande hemmaträning. Eftersom barnen numera sover så få gånger per dag parkerar jag modigt min träningsmatta mitt bland leksakerna på golvet i deras rum. Elliot och Alva verkar entusiastiska. Efter en halvtimme har vi gemensamt uppfunnit ett antal nya övningar. Planka med fripassagerare, squats med tröjslit och rygglyft med hårdrag*. Gruppträning med andra ord.

Som kuriosa kan jag lägga till att ”att hårdra (ett resonemang)” faktiskt stavas just så, inte ”att hårddra”. 

Små, små korn

När du behöver distrahera barnen för att i lugn och ro äta upp din egen lunch ger du dem keso till efterrätt. Att äta med händerna. (När du sedan torkar upp hundra små slemmiga korn från golvet som du våttorkade så sent som för 13–14 timmar sen upprepar du högt för dig själv ”våttorkning är bra mot kemikalier, våttorkning är bra mot kemikalier.”)

Och så Elliots små steg

För en dryg månad sedan skrev jag om Alvas första små, små steg. Ett, två, tre. Jag skrev att jag snart inte kommer veta hur många steg hon har gått på en dag. Snart är nu. Alva springer mellan rummen. Ibland med en leksak i varje hand och blicken i taket.

Nu är det Elliots tur. I fredags tog han sina första tre steg. Nu provar han varje dag att hitta balansen och gå utan stöd. Jag ser honom stå bakom en fåtölj och prövande släppa elementet. När barnen om en månad fyller ett år lär de springa båda två. Jag kommer sitta kvar på golvet och säga Men … men … låg ni inte där jag lade er alldeles, alldeles nyss? Och så kanske resten av föräldraupplevelsen kan sammanfattas?

Alvas första skrift

Alva är väldigt intresserad av datorn. Hon står bredvid mig och sträcker ivrigt fram spretande små fingrar. Efter att ha skrivit klart föregående bloggpost öppnar jag ett dokument åt henne i Word och ger henne fria händer. Hon tvekar inte. Hon skapar en punktlista med en punkt, högerställer listan och skriver följande:

1) Op bj nn  .-).klp ö.ÖÄ:

Som min lillasyster skulle ha sagt. One day the world will understand.

 

Åh!

Kan jag få paketera en promenad? Lägga den klara luften och färgerna som sprakar helt utan filter i en liten ask? Försiktigt lägga dit två gräddvita åkpåsar med eftermiddagslugna barn?

Jag rullar den tunga vagnen över bryggorna. Mitt sällskap är två par gråblåa ögon och en matchande himmel. Går längs vattnet och är tysta tillsammans. Vi möter en grupp tjejer i gymnasieåldern. Några av dem vänder sig om innan jag ens har passerat och tittar ner i vagnen. Barnen matchar i lurviga munkjackor; en liten brunbjörn och en sockrig isbjörn fast med svartvita mössor och färgglada tumvantar. Hör ett unisont Åh! Ja, så känner jag med. Åh. Kan jag få slå in den känslan också?

Sova ikapp

Sova ikapp. Sova ikapp. Sova. Ikapp. Vilket vackert ordpar!

Det är mina första tankar när jag idag vaknar efter tio timmars nästan sammanhängande sömn. Andreas var i London med jobbet torsdag till söndag och mitt sovande blev minst sagt sådär. I två nätter lyckades jag inte somna och somna om när jag hade chansen, den tredje natten sov jag som klubbad men barnen dubblade sina väck. När du blir glad för att du blir väckt för att det betyder att du i alla fall hade hunnit somna vet du att sömnbetyget är lågt.

Så i natt … Sova ikapp. Hur fint låter inte det?

 

Allt är relativt

Vi sitter på Mariatorget och äter glass. Glassen från 18 smaker är överjordiskt god. Jag köper aldrig vaniljglass men det gör Andreas och efter att ha stoppat skeden i hans bägare omdefinierar jag vaniljglass från icke-smak till kulinarisk orgasm (ja, här tar vi i). Medan jag sitter och försöker räkna ut hur snart jag kan ta mig till Timmermansgatan igen möter jag Elliots blick. Han äter mellanmål och ser lika salig ut som jag känner mig. Hans händer håller hårt, hårt i ett smörgåsrån.

Tusen makaroner senare

Idag köpte vi en vaxduk. Jag inser att jag aldrig har köpt en vaxduk tidigare. Hur stora är de? frågar jag på Tiogruppen och försöker mäta tygproverna med blicken. Ja, det väljer ni själva. Hur stort är bordet? Vaxduken ska inte ligga på något bord. Den ska ligga på golvet. Under barnens stolar. Där det efter lunch låg ungefär tusen makaroner.

Tiotusensexhundrafemtioen

Jag sätter mig ner efter nattning och ”ska bara” bläddra igenom bilderna på barnen för att välja ut några att skriva ut till min mamma. Hon har flera gånger försiktigt påmint mig om att hon inte har några fotografier på jobbet. Efter en dryg timme har jag rejält ont i ögonen. Jag inser att det är 10651 bilder i mappen jag går igenom.

Til exempel den här …

Alva

 

… och den här.

Elliot

Singular

Andreas byter på Elliot som snart ska sova. Jag kommer på att vi precis har infört tandborstning i de dagliga rutinera. Andreas, borstar du hans tänd … Nej, just det. Andreas, borstar du hans tand också? Singular.

Små, små steg

När jag lärde mig åka snowboard i tjugoårsåldern räknade jag svängar. En, två, tre, fyra, ramla. Upp igen. En, två, tre, fyra, fem, sex, ramla. Efter ett tag kom jag upp i tjugo svängar, hela backar och till sist hela dagar utan fall. Någonstans på vägen slutade jag förstås räkna.

Nu räknar jag igen. Igår släppte Alva soffkanten och tog ett, två, tre små steg mot mina utsträckta händer. Lite senare utökade hon till fem ostadiga, men väldigt koncentrerade, kliv. Andreas genomförde samma morgon sitt första triathlon. Trots att uppladdningen bestod av tre riktigt usla nätter på raken gick det riktigt bra, över förväntan. Alvas tre steg konkurrerade dock ut Andreas tre grenar i Åhn räknat.

Idag kom Alva upp i sju steg. Snart kommer hon antagligen att gå. Och jag kommer inte längre kunna säga hur många steg hon har gått på en dag.

Puss

Alva och Elliot har börjat pussa varandra på munnen. Fast ‘på munnen’ är en sanning med modifikation. Eftersom de gapar allt vad de kan börjar pussen under den enas haka och slutar över den andras näsa. Så kan det gå när båda är lika små.

Tittut

Alva har börjat leka tittut. Med sig själv eller med alla som vill vara med. Hon drar någonting över huvudet, sitter så en stund och rycker sedan bort det. Säger vi Var är Alva? när hon är gömd och Tittut! när hon kommer fram skrattar hon. Ikväll lade vi henne i ett sommarmörkt (alltså halvdunkelt) sovrum. En minut senare sitter hon upp i sängen med sin filt över huvudet. På, av, på, av. Mitt hjärta smälter.

Den duniga pingvinen

Alva har en favoritbok. Den gosiga pekboken. I boken har hon en favoritbild. Bilden på den duniga pingvinen. Hon kan klia pingvinen på den luddiga magen länge, länge och är inte särskilt intresserad av övriga sidor. Pingvinen verkar ha haft ett visst inflytande på Alvas uppfattning om böckers beskaffenhet. Jag läser Nickes godnattbok för henne efter att Elliot har somnat. På varje sida får jag ta en paus. Alva sträcker fram sin lilla hand och krafsar prövande apan Nicke på magen.

Vykort från Mallorca

Vi har nyligen kommit hem från barnens första utlandsresa. De två veckorna på Mallorca kan extremsammanfattas i detta vykort:

Hej!

Skickar en hälsning från vår första semester. Vi har sovit, ätit, sovit, ätit, badat i pool och i Medelhavet, lekt i skugga, gungat hängmatta, börjat krypa, fått en tand och charmat oss igenom Puerto Pollensa, Alcudia och Cala Mesquida. Hoppas ni haft en fin sommar!

Kramar från Alva och Elliot

Vykort från Mallorca

Tröst

Alva och Elliot sitter båda på knä och balanserar med händerna på vardagsrumsbordet. Utan förvarning börjar Elliot gråta. Alva sträcker snabbt ut sin hand och klappar försiktigt på Elliots.

Puss på … diskmaskinen

Alva har börjat pussa mig på munnen om jag ber snällt. Får mamma en puss? Ett stort leende och en vidöppen mun med skaplig träffsäkerhet. Frågan funkar inte alla gånger men tillräckligt ofta för att mitt mammahjärta ska svälla sig gigantiskt. Idag tyckte jag att hon pussade mig med extra inlevelse. En halvtimme senare insåg jag att pussarna inte bara var reserverade till mig. Alva satt på golvet och delade med samma entusiasm ut dem – till diskmaskinen.

Om jag kunde resa i tiden

Jag ska gå och lägga mig. Tänder sovrumslampan för att plocka upp utspridda kläder som i ett snabbyte hamnat ovanpå sängen. Jag dras istället till spjälsängarna och sätter mig på huk. Alva andas hörbart med ögonen som smala springor; Elliot helt ljudlöst och lugnt. Blir sittandes en lång stund. Kärleken känns rent fysiskt, nästan som molvärk i magen. Jag lyckas fånga en flyktig önskan om tidsresor. Jag skulle skippa historielektioner och strategiska aktieköp. Istället skulle jag försiktigt förflytta mig till 2008 och bara landa länge nog för att viska till mig själv Du får barn till slut. Och de är helt makalösa.

Hand i hand 2 juli 2013

Sommarlovsstiltje

Jag har blivit sämre på att blogga på kvällarna. Istället för att sjunka ner i soffan med datorn virar jag mig i en filt, tar med en kopp te och smyger ut på balkongen och läser när barnen har somnat. Ikväll gick vi steget längre och klädde barnen i pyjamas, bakade in dem i filtar och la dem i vagnen. Sen gick vi ut och åt middag med en god vän. Barnen sov gott och Alva vaknade inte ens när vi några timmar senare flyttade över dem till sängarna. Elliot tittade förvirrat upp innan han greppade sin godnattkanin och somnade om. Så om jag bloggar mindre är det inte mitt fel – jag skyller helt enkelt på sommaren. Hoppas att ni har det fint!

Sovutställning

Vi tittar med jämna mellanrum till barnen när de sover. Ganska ofta kan vi inte låta bli att lågt ropa in den andra. Kom och titta på Elliot … Har du sett hur de ligger? Just Elliot har en förmåga att i sömnen vrida kroppen till konstnärliga krumbukter. Andra gånger består charmen i att de ligger exakt likadant, eller helt spegelvänt, i varsin spjälsäng. Ibland tänker jag att vi skulle anordna en fotoutställning bara med sovbilder. Denna skulle kunna vara med till exempel.

Elliots hand 24/6 2013

Hjärtat i halsgropen

De senaste dagarna har barnen börjat ställa sig upp med stöd av sin omgivning. De reser sig vingligt mot ett bord, en flyttkartong, en gåstol. Mot sin syster som i godan ro sitter och inspekterar en leksak … En väldigt spännande tid har tydligen börjat. Mitt hjärta sitter i halsgropen. På Elliots kind sitter hans första bula.