Bortglömt hopp i en liten påse

Vårvintern 2008 var vi en vecka i New York kring min trettioårsdag. Vi besökte Metropolitan, MoMA och naturhistoriska, vi gick gata upp och gata ner, ett varv runt Frihetsgudinnan och fram och tillbaka genom Central park. Vi åt fantastisk mat, lunchade i det berömda båthuset och drack drinkar i en snurrande bar. Vi gick på musikaler och shoppade så mycket kläder att vi fick köpa en extra väska för att klara hemresan. På ytan var det en perfekt semester. Men jag var inte lycklig. Vi hade försökt bli gravida i ett år, den magiska gränsen, och i mig hade oron slagit rot på allvar.

Innan vi började försöka hade jag diskuterat mycket med vänner. När vi hoppades få barn, hur många, hur lång föräldraledighet, tankar kring namn. Tänk om vi skulle vara föräldralediga samtidigt. Vad roligt det skulle vara! Flera av dessa vänner hade under året som gått blivit gravida, vissa hade både hunnit bli gravida och få sina små. Själv hade jag gått från fjärilar till en obehaglig känsla i magen. Jag slutade prata om barn, slutade planera och tänka Om vi blir gravida nu får vi ett litet januaribarn eller Om vi skulle bli gravida nu blir det till sensommaren, en gosig liten lejonunge. När vi var i New York köpte jag presenter till mina vänners barn – både de nyfödda och de som ännu låg i magen. För egen del vågade jag inte hoppas.

I alla fall är det så jag minns det. När jag i oktober 2012 är påtagligt höggravid rensar jag ur en låda i en byrå i sovrummet. Jag behöver göra plats för de barnkläder jag till slut har vågat köpa. Tillsammans med gästboken från vårt bröllop ligger en liten brun, platt påse från New York. Jag öppnar den och ur trillar en vit body. Jag köpte en sådan till en vän som väntade en liten nollåtta men har inget minne av att jag köpte flera. Fick hon den aldrig? Eller vågade jag hoppas ändå?  Efter nästan exakt fem år i en liten papperspåse träs den över huvudet på Elliot.

Elliot 2/2 2013

 

20 reaktion på “Bortglömt hopp i en liten påse

  1. Så fint. Lilla Elliot. Önskar på något vis att jag visste vad ni gick igenom och att jag kunnat stötta på något vis. Stor kram!

  2. Genom väder och vind kan ett frö få hjälp att stoppas i marken. Där kan den ligga och slumra i evigheter beroende på yttre förutsättningar och inre sammansättningar. Vid rätt tidpunkt kan den börja gro utan att någon upptäcker det. Grodden är inte synlig, ingen vet vad som försiggår långt där nere i jorden men den spirar. Spirar i hopp om att en dag få se solljus, låta de gröna bladen växa sig stora och stolta och framförallt få de egna fröna så småningom att singla vidare genom väder och vind i hopp om att en dag få gro, se solljus och växa sig stora och starka. Överleva.

    Dessa tankar far fram inom mig när jag läser om den vita bodyn med I Love NY-trycket. Det kanske grodde ett frö inom dig, Anna på de vindlande gatorna i New York. Ett hoppfullt frö om att en dag få borra näsan i den lilla vita bodyn klädd på en liten människa. Hoppet lämnade dig aldrig och äntligen efter långa år av längtan och väntan fick bodyn också se dagens ljus och bli klädd på en liten och oerhört älskad människa.

  3. I de mörkaste stunder finns ändå en strimma av hopp. Det mesta ordnar sig till slut. Det var meningen att det var just Elliot som skulle bära bodyn och ingen annan.

  4. Tårarna rinner när jag läser din fina text… Så fantastisk att ni till slut fick TVÅ fina barn på en gång. Det är ju som en saga!

    • Åh, tack! Fint att du läser och berörs. Ja, det var mer än jag någonsin ens tänkte på att hoppas!

  5. Himlars vad du är bra på att skriva! Man ska inte gråta på tåget men ibland är det omöjligt att låta bli. Men glädjetårar är bra tårar :-) finaste syster!

  6. Pingback: Killsaker | Delade tankar

  7. Pingback: Tro i två fickor | Delade tankar

Lämna ett svar till Anna (admin) Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>