Blogginlägg 100

Detta inlägg blir mitt hundrade. Och jag vill använda det till att skicka en stor, stor kram till er som läser. Jag blir så glad och så väldigt rörd av att läsa er återkoppling och av att få höra att ni har tipsat vänner och systrar och svägerskor. Och av att se i besöksstatistiken att så många hittar hit och kommer tillbaka. Jag arbetar med text så jag hoppas att jag ”kan skriva” (annars ljuger jag ordentligt när jag söker jobb) men steget därifrån till att få höra att jag berör med text är väldigt stort. Ibland rent av gigantiskt.

Som jag skrev igår följer jag inte en rak kronologi. Jag blandar innan och efter och det jag skrev på vägen hit. Jag skulle inte ha orkat blogga under tiden innan. Då skrev jag fiktivt och för ett litet, litet fåtal. Första gångerna jag gav ifrån mig en privat text hade jag rent ut sagt ont i magen. När jag blev gravid skrev jag knappt en rad. Andreas dokumenterade min växande mage med kameran men jag skrev inte om graviditeten mer än några enstaka rader i mobilen precis i slutet. Jag hade inte en tanke på att blogga efteråt heller. Däremot hade jag bestämt mig för att jag ville vara öppen med att det låg väldigt många års längtan bakom barnen. Det har väl ingen annan med att göra, kan tyckas. Och så är det förstås. Men i större delen av mitt liv har jag varit personen som lyssnar på andra (och är genuint bra på att bita igen om deras förtroenden) och som för all del pratar en hel del, men sällan om det särskilt privata. Men jag upplevde under slutet av barnlösheten och under själva graviditeten att ju öppnare jag var med vilken lång väg vi tvingats ta, desto mer öppnade sig andra för mig, och det blev lite lättare att bära. Och när barnen äntligen kom fick jag så mycket respons att jag hamnade här.

Eftersom blogginlägget Bortglömt hopp i en liten påse är ett av mina mest läst får Alva i den nu berömda bodyn avrunda detta inlägg. Hon verkar lite förvånad över detta.

Alva 9/2 2013

 

 

6 reaktion på “Blogginlägg 100

  1. Ja du Anna, skriva medryckande och gripande det kan du verkligen, och lilla Alva är precis lika intagande i NY-tröjan som sin bror.

  2. Liten förvånad Alva :)
    Jag är en trogen läsare, din blogg ger mig alltid ett leende på läpparna, ibland tårar, ibland igenkännade, ibland gapskratt :) underbara du och din fina familj!

  3. Jag riktigt längtar på att få läsa din blogg när jag kommer hem. Kollar ALLTID först om du skrivit något. Den är SÅÅÅ BRA <3

Lämna ett svar till gulli brännholm Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>