När jag var några år gammal fastnade jag med huvudet mellan spjälorna i ett balkongräcke på typ åttonde våningen. Jag gnagde på en skorpa hemma hos farmor på Frejgatan, såg att det fanns ett dagis med barn på gården nedanför och ville titta. Sen stod jag där jag stod med öronen vikta framåt i minst en halvtimme tills farmor lyckades lirka loss mig, sannolikt med hjälp av matolja.
Ungefär 30 år senare fastnar jag med handleden i spjälsängen. Nu slipper jag dock matoljan – det räcker med att vrida på handen.
Men där är ju världens sötaste kusin med pavve (eller är det bara ett v?) mäkta stolt att jag får illustrera på din blogg <3
Stolt för att jag får använda så fina teckningar
Du bytte bild! Men en himla fin teckning