Att man aldrig lär sig

När jag var några år gammal fastnade jag med huvudet mellan spjälorna i ett balkongräcke på typ åttonde våningen. Jag gnagde på en skorpa hemma hos farmor på Frejgatan, såg att det fanns ett dagis med barn på gården nedanför och ville titta. Sen stod jag där jag stod med öronen vikta framåt i minst en halvtimme tills farmor lyckades lirka loss mig, sannolikt med hjälp av matolja.
Anna med farmor. Tecknare: Sara Brännholm
Ungefär 30 år senare fastnar jag med handleden i spjälsängen. Nu slipper jag dock matoljan – det räcker med att vrida på handen.

3 reaktion på “Att man aldrig lär sig

Lämna ett svar till Anna (admin) Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>