För två månader sedan föddes Alva och Elliot. För mig nollställdes tiden och delades in i ”innan” och ”efter”. Tiden efter har gått både väldigt snabbt och väldigt långsamt. När jag ser bilder på Facebook på andras nyfödda små underverk tänker jag nostalgiskt Ja, så där små har våra också varit en gång i tiden… för att sedan korrigera med … för typ en månad sen.
Ja tänk att det är så konstigt med tid, hur olika den kan upplevas. Men dom små barnen växer ju så himla fort i början, det är knappt man hinner med känns det som.
Nej, det är knepigt! Men vi försöker
Tänk, för två månader sedan föddes era små underverk. Och världen blev ännu finare. Kram på er!
Tack Anna! Kramar tillbaka
Grattis på 2-månaders dagen finaste Elliot och Alva!
Tack moster
Visst är det konstigt. Och snart börjar de skolan. Det går alldeles för fort.
Så NJUT <3
Vi gör vårt bästa
Det finns inget finare än sina egna barn, helst skulle man vilja frysa tiden i just den där stunden, i den lilla bebisbubblan då man trots sömnbrist, matbrist, duschbrist är lyckligast i hela världen.
Jag kan med facit i hand 10 år senare säga att känslan försvinner inte saknaden blir lite större (till bebistiden) då barnen blir egna inivider, med egen vilja, eget liv, och behovet av sina föräldrar minskar. Men kärleken blir bara större för varje dag.
Tack Sandra! Det känns tryggt att veta. Men visst kommer jag sakna just nu Massor. Kramar från oss i bubblan